Nattlig Storviltsjakt i Österled och Andra Äfventyr

Historien började med att Havremjölksflickan och unga fröken Ruusupushka använde de sista lökarna till en något suspekt kålsoppa. Som vilken som helst ansvarskännande individ insåg jag att det var dags för en Expedition, särskilt som även bananskålen gapade tom.

Alg-Börje anslöt sig till jaktsällskapet, och efter att skymningen fallit begav vi oss ut, med de östra jaktmarkerna som destination. Terrängen i öst är ställvis svårframkomlig, och området är vidsträckt, så vi valde lätt packning: ryggsäckar och facklor. Efter en promenad under muntert samspråk befann vi oss vid Sah-lee, som under den senaste tiden varit förbjudet område, och väl övervakat av stammen som äger marken. Men så sent som för några dagar sedan utfördes en våghalsig kupp av en lokal radikal gruppering, TLO, och till en följd av detta står portarna till Sah-lees rika jaktmarker åter öppna.

Bytet var rikligt - efter en stunds letande hade vi nedlagt fem liter juice, ett flertal zucchinin, en flock körsbärstomater och bröd av alla tänkbara arter. Vi beslöt att gömma bytet i undervegetetionen för att hämta det på tillbakavägen, och så begav vi oss ännu längre österut, mot det större och mäktigare riket Euro M'archet. Där möttes vi ändå av en besvikelse - ingenstans stod något byte att finna, förutom några stinkande kadaver vi lämnade åt asätarna som frekventerar platsen.

Därefter begav vi oss tillbaka mot Sah-lee, där vi hämtade sakerna vi lämnat kvar, och sedan tillbaka till den västra sidan av floden som korsar landet T'urqu. Färden tillbaka skedde utan större äventyr. Efter en kort andhämtningspaus i min jaktkamrats läger gick färden mot Wahl-tsu, ett kungadöme känt för de många faror som hotar en oerfaren resenär. På vägen lade vi märke till att några av de lokala stammarna, Pissis och Ur'po, verkade rastlösa - troligtvis hade de intagit rikliga mängder eldvatten.

Wahl-tsu är skyddat av trenne portar, varav särskilt den sista av många skulle beteckas som ett oöverkomligt hinder. Men vi lät oss inte nedslås, och forcerade hindren med lätthet. Wahl-tsu är känt för sina goda jaktmarker, och vi fick också riklig lön för mödan - förutom de lökar och bananer vi gett oss ut för att finna nedlade vi varsin sällsynt stor batat och en hel hord paprikor av olika färg, samt sallad och annat småvilt. Här mötte vi också en bekant jägare, unge herr J, som vi delade med oss av bytet till.

Att än en gång ta sig över den innersta porten med bytet över axeln var ingalunda lätt, och det tog också sin tid. Men då detta var överståndet beslöt vi oss, uppmuntrade av våra framgångar, att klättra upp på taket till en mäktig handelsmans, Sohn Eraas, stora palats för att få överblick över området. Vårt företag försvårades ytterligare av att landets högsta konung sänt ut sina krigare, även kända som polizi-siat, för att övervaka de oroliga stammarna. Vi måste av denna anledning undvika att väcka upmärksamhet.

Klättrandet var mödosamt, men väl uppe fick vi en god överblick över det särskilt nattetid vackra landet T'urqu: dess många tempel, dess ståtliga palats och dess vida jaktmarker. Vi kunde också se de beväpnade krigarna patrullera nedanom oss, och de unga infödingarna som styrkta av eldvattnet ägnade sig åt svårbegripliga riter. Efter en stund begav vi oss neråt, för att sedan dela upp nattens rikliga byte och bege oss till våra respektive läger.