Vår lägenhet (där jag för övrigt residerar ensam just nu, eftersom Havremjölksflickan och Barbara är på episka äventyr utom rikets gränser) är ockuperad. De skyldiga är ingalunda Turun Sanomats perus-husockupanter, det vill säga "korkeasti koulutettuja, hyvin toimeen tulevia nuoria", utan cirka tre miljarder bananflugor från helvetet.
Först försökte jag mig på fredlig samexistens, men fråga bara palestinierna hur fungerande det konceptet är. Sen försökte jag döda dem. Det fungerade, om möljigt, ännu sämre (fråga palestinierna om det också). Den här strategin failade mest eftersom jag är för blödig. Någonstans stod det att man kan dränka dem i ett glas med någon söt vätska, men jag hade glömt att man måste lägga dit någonting som bryter ytspänningen också. Så de simmade runt där i timtal, och till slut stod jag inte ut med det längre utan räddade dem. Barbaras förhållningssätt, det vill säga att helt enkelt slå ihjäl dem, fungerade bättre, men eftersom jag är en "luonnosta vieraantunut cityvegaani" klarade jag inte av att fortsätta på samma linje.
Nästa strategi var att sabotera deras proviantering, det vill säga kasta bort allt de kunde tänkas visa intresse för (typ dykade päron) och föra ut soporna oftare. Det har hittills varit great success, men någonting säger mig att de i stillhet förbereder nästa offensiv. Time will show.
keskiviikko 24. kesäkuuta 2009
torstai 18. kesäkuuta 2009
Stickgraffiti/Neulegraffiti
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)