lauantai 9. toukokuuta 2009

Diskursivt tänkande

De senaste veckorna har jag funderat väldigt mycket på diskurser, i och med att jag håller på att skriva en gradu som är en kritisk diskursanalys av Hbl:s bevakning av Tehys hot om massuppsägningar hösten 2007 (hur många gånger har jag månne upprepat det här under det senaste året? Känns som verbal copy-paste). Hur som helst skrev jag färdigt teoridelen i förrgår natt, med fönstret vidöppet eftersom jag hade så hög feber att jag skulle ha svettats bort annars. Efter det utlovade jag en rak höger åt följande person som nämner ordet diskurs, men fick höra att en queer vänster vore bättre. I och för sig tror jag att den queera vänstern är särskilt diskursbenägen, men nu tappade jag bort mig i semantiken igen.

Hur som helst, i feberyrorna slog det mig att diskurser är det ultimata exemplet på en diskurs. För att forma en sådan behövs en diskursgemenskap, som i det här fallet kunde utgöras av det akademiska samfundet (särskilt de mer samhälleligt inriktade språkvetarna, typ undertecknad). Och diskurs, i ordets utvidgade bemärkelse, betyder ett sätt att tala om saker inom en viss gemenskap - ett system med särskilda begrepp, värderingar och frågeställningar. Med andra ord, ett sätt att systematisera saker genom språket. Det diskursiva tänkandet är i högsta grad ett sådant system. Diskurser är inte något som "finns" i verkligheten - du kan inte röra vid dem, sätta dig på dem eller äta dem. De är, just det, en diskurs.

Fairclough is the new Chomsky. Uppdatera referenserna.

1 kommentti:

  1. Meta. Var just på forskarsemi där bl.a. metalogik kom upp, och i det skedet gjorde min hjärna allvarliga försök att slå knut på sig själv, men lyckligtvis trillade jag av kärran. Och det är farligt att försöka tänka i feber (liksom andra underliga tillstånd), man kan komma fram till större saker än man klarar av. Dagens visdomsord :)

    VastaaPoista